fredag 19 februari 2010

Om Kunskap !

Hittade två klipp på youtube (Samma klipp i stort sett fast uppdelad i del 1 och del 2). Talaren i klippen är Fredrik Härén och jag satt bara helt "trollbunden" när jag tittade på klippen. Härén kritiserar Sverige och vår syn på kunskap hårt och man kan inte annat än att hålla med om vad han säger. Det han säger är att vi i Sverige fortfarande tror oss ha mer kunskap än vad de i Asien har och om hur fruktansvärt kulturellt insnöade vi är i Sverige. Mycket av det han pratar om kan jag koppla till PDK och framför allt det som sägs i del 2. I denna del tar han upp "fenomenet" Internet och vilken betydelse det har fått ur ett informations- och kunskapsperspektiv. Vad han även tar upp som jag speciellt vill att vi i Sverige börjar ha i åtanke när vi ser på lärande. "Värdet på kunskap sjunker, värdet på fantasi ökar"!! Vad jag tänker mig att detta borde innebära för oss lärare är att vi inte längre borde undervisa för att undervisa om kunskap som redan finns utan i stället börja undervisa för att inspirera våra barn och elever till att våga fantisera och börja söka efter kunskap som ännu inte finns!

Möjligen kan man tycka att jag tolkar Fredrik Härén helt fel men om jag har tokat honom rätt så betyder det att (om man ska hårddra det) den kurs vi just nu läser, PDK, i stort sett är helt meningslös. Alla de resonemang som vi drar om hur viktigt det är att vi "utvecklar" vårt undervisningssystem och börjar använda IT för att vi i Sverige måste "hänga med i utvecklingen" visar i så fall bara på precis som Härén säger; "Sverige är på väg åt helt fel håll"!

Kolla gärna på klippen och se vad jag pratar om:
http://www.youtube.com/watch?v=C0jDJ-wsMYI (Del 1)
http://www.youtube.com/watch?v=ohHNONAbheE (Del 2)

torsdag 18 februari 2010

Tanka efter att ha läst gruppbloggen

I denna PDK kurs har vi även en grupp blogg (http://hisgrupp1.blogspot.com) där vi ska kommentera varandras samlade tankar som vi har skrivit om på vår egen blogg. Efter att ha läst lite av vad de andra i gruppen har skrivit om finner jag att jag tycks vara ganska ensam hitintills om att vara emot datorn i förskolan. Jag förstår helt hur de andra tänker kring det men öven om jag skulle ge med mig och hålla med dem (vilket jag inte gör) så finns det, för mig, fortfarande så många frågetecken att reda ut för att man ska kunna få det att fungera.

Samtidigt får jag kritisera mig själv lite då det inte är speciellt mycket på denna blogg som tar upp mer IT faktorer än datorn! Det finns ju andra redskap eller hjälpmedel som är IT kopplade. Ta exempelvis digitalkameran. Den är ju, anser jag, en extremt bra tillgång i alla verksamheter (förskola/skola). Detta hjälpmedel kan exempelvis användas till dokumentation och liknande. Dock står jag ju då fortfarande kvar på samma punkt i mitt resonemang då jag även nu måste säga att jag inte anser att detta är ett hjälpmedel som borde nyttjas av barnen på förskolan. Möjligen kan jag sträcka mig till att det någon enstaka gång kan vara jätte intressant och kreativt för barnen att fota något i exempelvis naturen och att det kan leda til en lärande situation men jag vill fortfarande hävda att en teckning är mer kreativt än ett fota när personen som skapat det är, låt oss säga 4 år. Jag vill hävda att det blir betydligt mer intressant och skapar större möjlighet till kreativitet och lärande högre upp i åldrarna, detta kanske redan vid 9- 10 års åldern.

debattinlägg

Har nu lagt upp ett (typ) debattinlägg på skolbloggen. http://mariasandell.skolbloggen.se/

Frågan är gällande lärarkompetens och om man anser att IT ska vara en del utav den kompetensen och att det då ska vara ett krav.

onsdag 17 februari 2010

IT som stöd?

Hirtz & Harper (2008) skriver om att IT kan vara ett bra stöd för barn i sin utbildning. Jag vill hålla med helt då man talar om de barn/elever som verkligen är i ett behov utav den här typen av stöd. Annars kan jag känna att man berövar barnet/eleven på den skriv förmåga för hand som han eller hon skulle kunna ha.

Jag anser att exempelvis datorn bör vara ett ytligt hjälpmedel för alla barn/elever fram tills de kommer upp på högstadiet egentligen. Jag vill förmoda at de flesta bekantar sig med IT på sin fritid i så pass stor utsträckning att datorn inte blir främmande när de börjar åk.7. Möjligen skulle högstadiet kunna inledas med en datorskrivs kurs/lektion?

Jag anser att skolan i de lägre åldrarna bör konsentera sig på att barnen/eleverna ska unna grunderna i skriv och läsförståelse i stället för att lära dem exempel skriva på dator.

PDK i förskolan?!

Att använda eller inte använda it i förskolan är, för mig, en ganska stor fråga. Naturligtvis tycker jag att vi ska medvetandegöra de barn vi har på förskolorna om it och att det finns men jag får nog (tyvärr?) ställa mig emot att använda det som ett typ av redskap som vi vill att barnen ska kunna använda, bekanta sig med, förstå eller dra nytta (onytta?) utav.

Kanske framstår jag som extremt gammaldags och så är det nog också. I mina ögon är det under tiden på förskolan som många (de flesta) barnen bekantar sig med, lär sig och nyttjar bokstäver och många lär sig skriva hjälpligt exempelvis sina egna namn och ord som "katt", "hund" eller andra ord eller namn som ligger barnen nära. Jag skulle vilja påstå att om man ger barnen en dator som redskap i stor utsträckning så försvinner intresset för och glädjen med att kunna skriva och forma på egen hand.

Samtidigt skulle jag vilja säga emot mig själv till viss del och påstå att jag kan tänka mig att många barn skulle tröttna efter ett tag och finna datorn ointressant, eller så är det bara jag som hoppas att det skulle bli så. Jag ser barn och människan i sig som något extremt levande och framför allt kreativt! jag vill hävda att ingen av oss kan vara kreativa vid en dator då det teoretiskt sett inte är vi so är kreativa utan det är datorn som är kreativ. Mycket av det kreativa som vi människor och då kanske framförallt barnen kan se framför oss, föreställa oss och det vi vill skapa är inte möjligt att göra med en dator och även om det skulle gå att göra så är det, enligt mig, inte på något sätt varken nyskapande, kreativt, nytänkande eller utvecklande eftersom om det går att göra så har någon annan redan gjort det långt långt före vi kom på att vi skulle vilja det. Som sagt vill jag se barnet och hela människan som något kreativt. Om ett barn skulle måla en katt för första gången så anser jag att det är både nyskapande, kreativt, nytänkande och utvecklande även om detta barnet sett hur många gånger som helst att någon annan målat en katt eftersom det är första gången för just detta barnet. Jag kan se en stor skillnad på en sådan utveckling och en utveckling som sker med hjälp utav exempelvis en dator.

Frågan som jag verkligen vill ställa är om det verkligen är positivt med it i förskolan då det är riktat så att barnen ska lära sig och förstå det?!?!

Min aktivitet

Nu har jag planerat och genomfört min aktivitet i kursen PDK under min praktik. Aktiviteten gick ut på att tre barn, tillsammans med mig, skulle få göra var sin ppt om dem själva. De tre barnen bestod utav två pojkar och en flicka. Flickan som har kommit väldigt långt i sin läs och skriv utveckling klarade att leta upp, trycka och skriva all den information om henne själv hon ville skulle stå med helt på egen hand. De två pojkarna krävde dock lite mer stöd då de inte alls har samma skrivvana som flickan. I stort gick det väldigt bra och resultatet skulle jag vilja se som något som alltid går att utveckla ytterligare. Det går ju fortsätta med samma barn som ett typ av projekt och att de får göra en ppt sida i veckan exempelvis. Dock skulle nog inte jag vilja gå vidare med denna aktivitet mer utan bara släppa det.

måndag 25 januari 2010

Reflektion

Pedagogisk Digital Kompetens?
Vad väcker uttrycket för tankar hos mig? Hos dig?
Jag tror att uttrycket kan vara såväl positivt som negativt laddat beroende på till vem och hur du säger det. Jag vet inte varför men när jag tänker mig att en pedagog får höra att den ska börja använda digitalt i sin undervisning så ser jag, och jag vet inte varför, en äldre kvinna som inte alls är öppen för förslag. "Teknik kan inte jag något om", säger hon kanske.

Jag har funderat på hur olika vi människor tolkar det någon annan säger till oss. Skulle någon säga till mig att "På föräldramötet som är på torsdag vill jag att du presenterar årets tema digitalt". "Shit!", tänker man. Det kan inte jag. Teknik som är så stort, svårt och ja... tekniskt. "Jaha", tänker man. På torsdag kommer jag stå inför alla föräldrar och se mer än vanligt dum ut för att jag inte kan detta.
Om vi i stället tänker oss att någon säger "Skulle inte du kunna göra en väldigt enkel powerpoint tills föräldramötet på torsdag då du presenterar årets tema?" "ja visst", tänker man då. "Jag måste tydligen vara ganska bra på det digitala eftersom de ber mig att göra powerpointen." Antagligen är det detta man vill i det första fallet också fast man säger det på ett annat sätt.

Jag tror att det i många fall är så att lärare kan det digitala, bättre än vad de själva tror, men det finns inga krav på att använda det i undervisningen så därför görs det inte. Vem som helst kan göra en ppt, så svårt är det inte. Jag tror att vi föreställer oss tekniken som svårt fast den många gånger inte alls är det.

I UNESCO beskrivs att man vill att lärare ska arbeta mer digitalt med sin undervisning och hur kompetensen kan utvecklas. Jag tror att det i de flesta fallen inte är kompetensen som behövs byggas på utan attityden och motivationen.

Blogg

Läser på Högskolan i Skövde, Lärarutbildningen för förskolan och just nu en kurs som heter Pedagogisk Digital Kompetens där vi ska skapa en blogg.

Sitter nu och försöker förstå kurslitteraturen. Suck!